Tankar om Elitlicensen

Det är bra att innebandyn inför Elitlicens vilket borde leda till att föreningarna satsar på att utveckla/utbilda sina egna ungdomar istället för att värva dyra spelare från andra lag. Nästa...

Det är bra att innebandyn inför Elitlicens vilket borde leda till att föreningarna satsar på att utveckla/utbilda sina egna ungdomar istället för att värva dyra spelare från andra lag.

Nästa fråga är vad som kan göras från förbundshåll för att hålla nere kostnader för föreningarna. Om en förening inte anser sig ha ekonomiska möjligheter att spela i t ex division 1 Norra för att man inte vill riskera föreningens ekonomi så kanske det skall vara möjligt att bara flytta ett steg ner till division 2. Och inte ner till division 3 om det nu är den lägsta serien. Ett lag kanske vinner ett kval till SSL men känner att de inte är i fas med ekonomin så kanske det kan vara ett alternativ att erbjuda platsen till 2:an om de vill ha platsen. Laget skall dock behålla platsen i allsvenskan etc.

Långa avstånd – påverka tiden för matchstart
Tycker även att det finns en poäng att förbundet kan påverka matchtiderna när det är långa avstånd mellan lagen. Ska man till exempel spela match mot Visby så bör matchen starta på en tid som gör det möjligt hinna med båt eller flyg hem. Gäller givetvis även när Visby spelar sina bortamatcher åt andra hållet. Verkar ju helt idiotiskt att spela en match sent söndag vilket innebär att du kanske måste åka lördag, spela söndag och åka hem måndag. Orimligt dyrt helt i onödan… Kan ju inte vara så svårt att anpassa matchtiden efter båt- alternativt flygavgångar. Återkopplat till Elitlicensen.

Egna spelare
För att återkoppla till att satsa på egna ungdomar så har jag några funderingar så kanske kan påverka föreningars möjlighet att få fram egna ungdomar.

Hur får vi fram bra egna spelare?
• Bra tränare och ledare kring lagen.

• Hitta rätt nivå på motståndet för spelarna.

• Få med alla på ”tåget” som vill lära sig att bli bättre spelare.

• Successivt påtala viktiga saker för spelarna som till exempel äta, sova, träna i rätt mix. Detta ska successivt vävas in verksamheten. Var sak har sin tid. Hitta struktur i träningen.

• Påtala vikten av fysträning.

• Påverka så många som möjligt att vara väl förberedda på den nivån man befinner sig för stunden.

• Utveckla seriesystemet för ungdomsspel från till exempel 15 år. Mer regionala indelningar. Mer som tillval för de som vill mer.

• Alla föreningar och föreningar har olika intresse, kunskap, behov att utveckla sin verksamhet. För vissa handlar det bara om att få ihop tillräckligt med spelare och spela match och för andra (typ vår förening) att få fram egna spelare som platsar i allsvenskan eller SSL med tanke på att inte behöva värva för många spelare som medför merkostnader.

Idag är det konkurrens (om ungdomarna) mellan olika idrotter och om man som förening har ambition att klättra uppåt i seriesystemet så är det viktigt att man bedriver en seriös träning i ungdomslagen (att successivt ge ungdomarna en bra struktur) för att på så sätt få fram egna spelare med rätt utbildning, inställning, kunskap, kvalité. Jag tror att innebandyn ”biter” sig i svansen att ta bort distriktslags-SM för 15- och 17-åringar. Jag tror att alla spelare som tycker om att träna i regel håller på med fler idrotter till exempel innebandy & fotboll. Anta att du spelar fotboll och du blir uttagen i landslag eller distriktslag som 15-åring i fotboll och vi inte kan erbjuda motsvarande så finns det stor risk (för innebandyn) att spelaren väljer fotboll. Spelare som tränar seriöst, har hög målsättning etc. har nu bara en chans (P16 & D16) att mäta sina krafter med de bästa spelarna i landet. Förut kunde en spelare som inte kom med bland 15-åringar utvecklas och komma med i 17-års-SM istället. Jag tror dock att det är viktigt att vi får tävla i denna ålder (15 år) även i innebandyn. Den nuvarande modellen kanske kan fungera om andra idrotter jobbar på samma sätt (vilket dom inte gör). Det är däremot helt okej att ta 14-15 tjejer och killar att söka på NIU när de är 15 år. Till och med okej att flytta hemifrån för att gå på NIU eller RIG. Nu är det en elitsatsning som endast ett fåtal får ta del av. Nu finns det jätteambitiösa spelare som inte blir uttagna till NIU och inte heller till distrikts SM för 15-åringar. Hur många slutar spela innebandy om de inte kommer in på NIU? Ibland ska det vara elit och ibland är det bara ”brett” tänk. Jag finner upplägget rätt motsägelsefullt. På vilka grunder antas förresten spelare till NIU och RIG. Ska RIG överhuvudtaget finnas kvar i nuvarande form? Observera att detta inte betyder att NIU eller RIG är dåligt. Jag vill bara att ha fler möjligheter för ambitiösa spelare att få spela bra och intressanta matcher. Trodde det var tanken att erbjuda så många som möjligheten till bra matcher som utvecklar individen. Återigen kopplat till Elitlicensen.

Spelare som lägger av!
Om en av anledningarna att en spelare slutar är att de inte platsade i SM för 15-åringar så tror jag mer på att dennes tränare skall fånga upp dom och förklara att det kommer mer matcher osv. Det bästa man kan göra som tränare till en ambitiös individ är att peppa dom i motgångar. Den förening som vill få fram egna spelare till allsvenskan eller SSL har ju inte så stor nytta (missförstå mig rätt) av en spelare som inte är tillräckligt ambitiös. Återigen kopplat till Elitlicensen att inte behöva värva spelare som medför fördyringar på många plan. För de föreningar som inte har elitambitioner är ju inte Elitlicensen något egentligt problem. Dessa föreningar värvar ju inga spelare och betalar heller inga löner eller andra ersättningar eller material. De kanske däremot kan få betalt för en spelare som andra föreningar vill värva. Jag inser ju att en del föreningar inte har som mål att bli en SSL förening men att de ändå vill bedriva en bra verksamhet för sina spelare. För dessa föreningar är det inte lika viktigt att få fram spelare som ska offra en stor del av sin fritid på att träna och spela innebandy. Observera att majoriteten av alla spelare kommer att hamna i lägre divisioner så det är ju superviktigt att det finns föreningar på alla nivåer. Poängen är dock att i de fallen där föreningar hoppas få fram egna spelare. Till ett framtida SSL- eller allsvenskt lag, så måste träningen bedrivas på ett seriöst sätt annars är det bara att ta fram plånboken och värva spelare som håller för aktuell nivå men samtidigt då riskera att på sämre ekonomi.

Hur många spelare lämnar innebandyn för att satsa på fotboll, hockey m.m?
Hur många slutar spela för att inte orkar träna ?
Hur många slutar spela för att de inte platsar när en tränare toppar laget?
Finns det statistik på detta ?

En sak som jag kommit underfund med som tränare och spelare under ca 30 år är:
• Att alla inte vill bli elitspelare. De har helt enkelt andra intressen som inte är kopplade till om de platsar eller inte.

• Vissa vill inte träna tillräckligt ofta för att bli en elitspelare. Vi vill ju ha spelare som är ambitiösa och kan vara framtida A-lagspelare. Återigen kopplat till elitlicensen.

• Att som förening känna av vilken nivå det finns i gruppen. Hur ska vi få ihop ekvationen att få fram egna spelare om det är för mycket ”ploj”spel?

• Det är olika ambitioner i olika lag. Det är orimligt att Örebro som stad till exempel ska ha 2 lag i SSL men möjligt att ha ett lag i SSL och ett lag i allsvenskan. Däremot bör det finnas flera olika alternativ i lägre serier där innebandyn som idrott kan fånga upp de som fortfarande vill spela. Kan ju vara att en elitförening även har breddverksamhet. Kan inte vi ha en egen breddverksamhet så måste vi däremot hitta samarbetsföreningar dit vi kan lotsa spelare när de kommer upp i junioråldern och inte vill satsa stenhårt men ändå spela innebandy.

• Svårigheten att hålla ihop en grupp om de är väldigt "spretig". Här har vi som förening och som tränare i föreningen en viktig uppgift att fylla. Vi måste försöka få med så många som möjligt på resan upp i åldrarna. Bygger givetvis på ett ömsesidigt intresse från de aktiva spelarna att hjälpa till med genomförandet.

Avslutningsvis så menar jag inte att detta gäller från 7 års ålder utan att detta ska successivt vävas in i verksamheten.