Vem äger den sportsliga visionen?

Med anledning av alla tränarbyten i SSL dam (senast idag lämnar Tomas Hugosson IKSU) under säsongen och självklart min egen situation har jag haft anledning att fundera hel del kring...

Med anledning av alla tränarbyten i SSL dam (senast idag lämnar Tomas Hugosson IKSU) under säsongen och självklart min egen situation har jag haft anledning att fundera hel del kring ämnet. Tänkte dela med mig av mina tankar.

Detta ämne är förstås mycket större än mina tankar och jag kommer bara nuddat vissa delar. Men jag hoppas det kan bidra till att starta en liten debatt kring ämnet då detta allt som oftast känns som ett stort svart hål.

Vi är alla (du som läser det här t ex) engagerade i en stor svensk lagsport. Utveckling går i en rasande takt och mycket talar för att innebandy är helt rätt i tiden. Innebandy passar helt enkelt bra som lagsport i samhällsutvecklingen just nu. Jag menar att tröskeln i många avseenden är låg för att delta, bidra och engagera sig på olika nivåer inom vår Idrott. Det är bra. Det bidrar och påskyndar utvecklingen i många hänseenden.

Samtidigt som vi är en stor och växande idrott, brottas vi med samma utmaningar som andra idrotter gör och kanske framförallt i dessa tider av ekonomisk oro och kortsiktiga beslut. Tänker i första hand på sponsorer, halltider, publikintresse. Viktiga hörnstenar för att skapa villkor för utveckling och ökad professionalisering inom dam-innebandyn. Särskilt på elitnivå.

Så väl medveten om den kontexten vi lever och verkar vi i, följer här mina funderingar som i huvudsak utgår ifrån situationen i dagens SSL dam eller jämförbar elitnivå.

Vem äger den sportsliga visionen/filosofin (utvecklingen) för representationslaget?
Finns det en tydlig sportslig vision som styr beslut, rekrytering och det vardagliga arbetet i representationslaget. Hur väl grundar sig visionen på de faktiska förutsättningarna. Om visionen väl är på plats, utgår den då från förenings kultur, sättet att spela på. Är den en del av föreningens DNA. Finns det en utarbetad kravställning med tydliga mål (inte tabell) för säsongen. Finns det över huvud taget kompetensen nog hos ansvariga att utarbeta en vision och i nästa steg utvärdera och bedöma hur väl representationslagets arbete stämmer med den utstakade visionen. Är det styrelsen, sportchefen eller är det rent av befintlig huvudtränare som driver visionen. Eller är det till och med så att spelarna driver och påverkar riktningen?

Här är nog svaren många och verkligheten spretar en hel del.

Vad skulle vara den rätta vägen?
För det första, ta inte utveckling för givet. Förvisso utvecklas alltid verksamheter vare sig man vill eller inte. Men all utveckling sker inte bara i positiv riktning. Lämna den inte åt slumpen. Medveten styrning ökar chansen att påverka utveckling till sin fördel. Skapa en vision för den sportsliga utvecklingen. Visionen är sedan arbetsbeskrivningen för den person (läs sportchef el. dyl.) som ska ansvara för att driva verksamheten i visionens riktning.

Finns kompetensen inom föreningen för denna komplexa uppgift idag? Det är inget enkel åtagande, räcker inte med att gå runt och vara mysig för att alla ska må bra. Man måste tolka visionen och kunna omsätta den i praktisk kunskap, framförallt de sportsliga grunderna. Att kunna i samspel med tränare utvärdera arbete och eventuellt justera det under pågående säsong utan dramatik. Samma sak vid rekrytering av t ex huvudtränare eller assisterande tränare etc. Har den här tränaren rätt profil för vår vision. Finns det dokumenterad kunskap (inte bara titlar) hos tränaren i samklang med vår strävan. Hur kommer hon/han att kunna bidra och utveckla t ex spelet i rätt kurs.

Min tes är att personen som är ansvarig för att driva sportsliga visionen har ett långsiktigt uppdrag. Bör vara eller snabbt bli, väl förankrad i föreningen. Måste känna kulturen i “kroppen” och vara en temperaturmätare för hur väl i fas det dagliga arbetet kring representationslag stödjer visionen. Viktigast av allt kanske, att kunna ta nödvändiga och ibland obehagliga beslut, baserad på kunskap och erfarenhet om det sportliga, kultur och vision. Det är en mycket mer strategisk roll än huvudtränarens. För det krävs kontinuitet och långsiktiga planer för att nå varaktig utveckling.

Hur många föreningar kan ärligt stoltsera med att ha visionen och kompetensen på plats och påstå på fullt allvar att man på riktigt jobbar strategisk och krav ställer både huvudtränare och spelarnas prestationer kontinuerligt under säsongen.

Jag tror även att ett "fel" som många föreningar gör att de endast tittar på EN tränare istället för ett ledarteam. När vi scoutar spelare t.ex. tittar vi oftast på hur hon skulle passa in i "vårt lag" och förhoppningsvis vad hon kan tillföra både kortsiktigt och långsiktigt. Gör vi samma sak med tränare, jag tror inte det i regel. Här skulle man istället börja titta mer på "ledarteam". Det är nämligen så att EN tränare inte besitter alla delar som behövs. Däremot behöver han/hon inte uteslutas för det, utan istället kanske vi ska titta på vilka tränare som kan komplettera huvudtränaren. Och hur scoutar vi dessa. Går vi som tidigare nämnt bara på prestigeuppdrag, omdömen och referenser?

Tränarens roll
Om den ansvarige för att driva och leda i visionens riktning är strategen, så ser jag huvudtränare som hantverkaren. Den som på “golvet” jobbar med de praktiska uppgifterna, som är beredd att jobba “övertid” och ’’skita ner sig’’ för att få jobbet gjort. Spelarna är tränarens verktyg och dom måste servas, underhållas och utvecklas för att fungera optimalt vid skarpt läge. Tränaren har också kunskapen om hur man ska bygga och underhålla för att lösa uppgiften, visionens riktning. Vilka verktyg (spelare) som tränaren har tillgång till, styr i mångt och mycket vilka lösningar man kan förvänta sig av tränare. Här är det viktigt att det från början finns en gemensam syn på vilka verktyg som finns i verktygslådan (truppen). För en målare kan inte måla utan färg och du anlitar inte heller en rörmokare för att tapetsera. Ja, ni fattar!

Därför är det också viktigt att du som tränare är på det klara med, vilken typ av “hantverkare” du är. Vad är du bäst på och vad behöver du komplettera din kunskap med. Här är det avgörande att man är ärlig i första hand mot sig själv som tränare. Alla är inte bäst på att “coacha i avgörande matcher” t ex. Allt för många tror eller vill tro att så är fallet. På så sätt tydliggörs också behovet av och kravställning på assisterande tränare. Dom ska komplettera dig och tillföra kunskap så att helheten blir ännu starkare och att ni tillsammans kan klara större och svårare uppgifter än vad bara du själv hade klarat. Det är ett lagarbete även bland tränare/ledarna, där ansvar och hårt arbete fördelas efter spetskompetens. Då kommer ni att utvecklas både som tränare/ledare och människor och tillsammans nå större framgång i både utveckling och kanske även titlar. Detta stärker även min tes som jag skrev i inledningen. I brist av tid är det inte bara mer effektivt och nödvändigt att fördela ansvar, det kan också vara helt avgörande för er framtid. För en hantverkare jobbar sällan helt ensam. Det kan rendera i att huvudtränaren inte kan ta sig den tid han/hon behöver och kan sluta med att denne känner sig "energilös" och kan i värsta fall leda till utbrändhet. En tränare måste verka helt prestigelöst i ett team och inte ha några dolda agendor. Annars kommer detta snart att börja genomsyra verksamheten och konsekvensen blir att laget devalveras och det kommer uppstå energiläckage.

Hur ser det ut idag?
Jag ifrågasätter om alla verkligen har en vision som styr den sportsligutvecklingen. Om den finns, saknas i allt för stor omfattning den rätta kompetensen för att kunna leda utvecklingen enligt visionen.

Vid tränarrekrytering är jag ytterst tveksam till om en grundläggande research görs för de aktuella kandidater och att det finns en kravställning i linje med föreningens vision. Här tror jag klubbar i regel tittar mer på vad tränaren har för meriter och tidigare prestige uppdrag samt titlar i stället för personliga egenskaper, drivkrafter och kunskap.

Kravställs tränarna överhuvudtaget på något annat än resultatet i tabellen och spelarnas omdöme? I brist på kunskap och kompetens från de styrande, ges också spelarna allt för stort inflytande att påverka och “utvärdera” händelserna i vardagen. Dom kan inte bedöma helheten, vad eller vem som just nu är bäst för deras och framförallt föreningens framtid. Det skapar kortsiktighet och sällan heller rätt beslut för spelarnas egen utveckling.

Självklart tycker jag det är viktigt att ha en öppen dialog och mycket delaktighet med spelarna inom vissa områden. Det finns mycket kunskap som inte ska förbises. Det är också en nödvändig ingrediens för spelarnas egen utveckling, att få ta eget ansvar och växa med uppgiften.

Jag efterlyser ett professionellare förhållningssätt till sportsliga utvecklingen(visionen). Krav ställ tränare (ledarteamet) och spelarna i allt högre utsträckning, inte bara på tabelläget. Var noggrannare vid rekrytering av tränare ledare och spelare. Lägg inte allt ansvar på huvudtränaren, det är ett teamwork som ska genomföras, inte en ’’one man show’’.

Okej, nu säger vän av ordning att ’’allt det där är väl bra men det finns inte de resurserna idag, vi har en verklighet att förhålla oss till’’ brist på pengar och tid brukar vara de första argumenten. Då menar att just av den anledningen måste man eftersträva en högre kvalité och kompetens. Jag menar inte att det är enkelt men, idag granskar vi tränare och spelare, trots att dom också lever under samma förutsättningar med brist på pengar och tid. Dom tål att granskas. Ingen vill väl att utvecklingen ska avta eller bromsas upp.

Jag är övertyga om att nästa “utvecklingsrevolution” kommer att ske just inom den ’’sportsliga organisationen’’ hos framförallt elitklubbarna. Då den långsiktiga strategin kommer i allt större omfattning vara till fördel.

Om ’’min vision” gällande den sportsliga utvecklingen hos föreningarna varit på plats i mycket större utsträckning, skulle då inte 5 tränarbyten skett under säsongen? Det vet jag inte, men vad jag vet är att flera tränarbyten hade varit baserade på en större kunskap och kompetens än den som är på plats idag.
Så alla SSL dam föreningar våga vara självkritiska, va inte ett offer för omständigheter, inse att ni är alla en konsekvens av ert eget handlande.

Jobba lite hårdare, då är ni en bit på väg