Sten, sax, påse – eller bestämt innan över en öl?

”Tja! Funderar på att sluta med bandyn, allvarligt! Domarna är för dåliga! Tränar minst fyra gånger i veckan för att vinna serien, men man kan ändå inte påverka det eftersom...

”Tja! Funderar på att sluta med bandyn, allvarligt! Domarna är för dåliga! Tränar minst fyra gånger i veckan för att vinna serien, men man kan ändå inte påverka det eftersom domarna ser till att förstöra match efter match.”

Rubriken syftar till hur en match kommer att sluta i division I södra götaland. Möjligen även andra serier. Anledningen till denna text är citatet ovan. Jag fick ett sms som inleddes med citatet och just nu förs ett samtal med en av vår viktigaste och mest tongivande spelare, som funderar på att sluta spela innebandy. Mitt i brinnande säsong. Visst, det händer hela tiden att spelare lägger av, på alla nivåer. Men detta är en spelare som i stort sett lever innebandy, vill avancera i seriesystemet och tillför vårt lag väldigt mycket. Vi spelar i Palmstaden, fightas i toppen av serien och hoppas vara ett allsvenskt lag nästa säsong. Men ska det avgöras via sten, sax och påse?

Vår senaste match, mot Engelholm, förlorade vi med 6-8. Vi tappade där serieledningen eftersom det är otroligt jämt i toppen, fyra-fem lag har i stort sett samma poäng. Jag nämner matchen eftersom det är vår senaste och givetvis mest aktuella men jag vill klargöra några saker så att det inte misstolkas av de inblandade.
Engelholm vann rättvist!
Första perioden var vår överlägset sämsta i år och då har vi ändå gjort en del dåliga perioder. Men… domarna gjorde också en av sina sämre insatser, eller? Engelholm fick i stort sett allt med sig. Det var som att spela fem mot sju fram till mitten av den sista perioden. Då åkte en Engelholmspelare på en femminutare, till synes billig (någon sa att det var hakning och då finns ju bara en femma att ta, vad jag vet). Vi rullade en boll i stolpen vilket de flesta uppfattade – utom domaren, som dömde mål! Vi lyckades inte vända matchen, men hade vi gjort det så hade nog denna text skrivits av någon från nordvästra Skåne istället.

För en dryg vecka sen mötte Engelholm Munka-Ljungby. Jag var inte på plats, men andra spelare från Palmstaden fanns där. Då var det tydligen samma sak – fast tvärtom. Engelholm spelade fem mot sju.
Tänkte då domarparet i fredags, med en go öl i näven, ”fan du, det blev lite mycket Munka senast”. ”Ja, det har du rätt i, vi måste tänka lite på Engelholm idag så vi kan fortsätta vara polare med dem också.”

Det var nämligen samma par som dömde dessa matcher. Det kan tilläggas att domarna i hög grad har kopplingar till båda dessa lagen från nordvästra Skåne. Det förstår ju den minst insatta att det inte är optimalt!

Eller är det som domare i allmänhet säger? ”Du var väl inte heller så jävla bra idag!” ”Hur fan kunde du missa det läget?” ”Kan du missa det så kan jag missa en hakning!” Typ…

Eller… ”Du, jag har dömt SSL!”. Jaha, vad fan betyder det?

(Detta handlar inte om lördagens domarpar, utan generellt)

Absolut är det så. Domare kan och gör hur många misstag som helst. Det viktigaste är enligt mig hur man hanterar det där och då. De har trots allt en ganska viktig funktion att fylla. Det handlar inte om att spela Allan eller herren på täppan. Det viktigaste är att det blir bra bedömningar. Ett beslut får mycket hellre diskuteras med kollegan fem sekunder, än att domaren ska stå där som en diktator utan att ”kunna vika ner sig”. Jag lovar att om en domare erkänner ett misstag och rättar till det om det behövs, uppfattas han inte som en mes i gult utan karaktär. Tvärtom! Det visar på styrka och en jäkla spelförståelse enligt mig. Kollegan som kanske sett hur det verkligen var, ses inte heller som en översittare eller besserwisser om det visar sig att han har koll på situationen och då rättar till kollegans misstag. Det uppskattas av alla. Förhoppningsvis även av kollegan som hade fel!

Division I är bakgården i innebandyvärlden. Allsvenskan möjligen än värre. Jag tänker på tiden som läggs ner, träningar och resor. I dessa divisioner finns det dock lag, bland annat vårt, som siktar högre. Det känns tråkigt att viktiga matcher ibland ska avgöras via lotteri och vilket lag som åker på alla utvisningar idag?

Det är nog lätt för utomstående att se ner på till exempel en division I-serie. Det är ju inte grädden på moset helt enkelt. Speciellt om ett lag har lite äldre spelare (jag själv inräknad) uppfattas det som att det inte spelar så stor roll… Håller ju ändå på att sluta. Så fan heller! Då hade ju inte jag och alla andra lagt ner alla dessa timmar varje vecka.

Hur förbereder sig en domare för match?
Hur många minuter lägger de ner på förberedelser?

I vår serie tjänar domarna mer än de allra flesta spelarna. Kan man då inte kräva mer av en domare än av en spelare? Man kan väl i alla fall få ställa några krav, det är ju trots allt ett jobb. Ett jobb med fördelen av en slapp chef. På alla arbetsplatser hamnar du i trubbel om du missköter dig. Där blir du blir hela tiden bedömd. Hur blir domarna bedömda? Jo, av andra domare. På den punkten kan man göra mycket.
Jag är student. Vi studenter ska ibland opponera på andra studenter. Det är i stort sett alltid medhårsopponeringar. Varför? Jo, för att ingen vill bombardera andra med frågor eftersom man själv inte vill utsättas för det när man står där framme. Ser ni kopplingen?

Jag vet personer som velat bli domarkontrollant men inte fått. För de är inte domare.

Jag tror att domarna kan få väldigt nyttig kritik av personer som är innebandykunniga, utan att de för den sakens skull gått en domarutbildning. Jag tror att många spelare och ledare kan hålla med om att ”spelkänsla/spelförståelse” och ”social förmåga” kan vara mycket viktigare än om domaren höll sig i rätt ”zon”, följde ”rätt rörelsemönster” eller i varje situation följer regelboken till punkt och pricka.

Inte en enda ledare som jag har pratat med har fått frågan av domarkontrollanter: ”Hur upplevde du matchen?”.

Vi i Palmstaden har sedan premiären förra (!) säsongen haft domarkåren emot oss. Känns det som. Inte i alla matcher. Absolut inte. Men i generella ordalag. Vi vet att det pratas om oss på förbund och liknande, vi ingår inte i familjen. Jag skulle, lite överdrivet, vilja påstå att detta grundar sig på just den matchen förra säsongen. Som dömdes av ett nytt domarpar som inte klarade av matchen. De tappade den mer än vad vi gjorde. Det paret dömde oss inte mer förra säsongen. All cred till de ansvariga för det! Nu är de tillbaka. Kanske redo, kanske inte… Förmodligen inte. Vår senaste hemmamatch, mot Slätafly, var också lite sten, sax och påse. Eller så har de haft det där snacket med en öl i handen, ni vet. ”Minns du Munka förra säsongen, nu blir vi polare med Palmstaden igen!”

Var det en tillfällighet förra säsongen att de inte dömde oss mer? För hur fungerar nedflyttningssystemet (och upp) egentligen för domare? Hur många matcher ska man få förstöra innan det är dags för degradering?
Domarna borde själva oftare ta avstånd från matcher man tilldelas för sitt eget och alla andras bästa. Man kanske kan ta en ”paus” från ett visst lag som det inte klickar med för tillfälligt.
Förbundet borde oftare plocka in utomstående domare till viktiga matcher i en serie.

Nu har Munka-Ljungby blivit nämnda vid två tillfällen där jag påstår att de har haft fördel av domarna. Jag antar att det är en tillfällighet. Hade jag haft kontakt med någon från det lägret, så hade jag säkert fått höra liknande historier ur deras synvinkel. Det har jag nämligen fått höra från Engelholm och Slätafly.
Säkert har Kalmarsund och Sävsjö också sina historier… Så är alla topplagen i divisionen nämnda.

Jag vill alltså inte beskylla specifika lag med att ha fördel, utan hitta en lösning som gör att just vi kan göra upp om placeringarna i tabellen. Inte de gula!

Det sprids just nu en oro i vår serie om vilka som dömer och hur de dömer. Det diskuteras efter varje match! Oavsett om man står på den vinnande eller förlorande sidan.
Vi sitter lite i en domstol just nu, domarna ska döma oss. Döma serien. Vem ska vinna!?
Varför inte försöka inta en annan roll… Försök leda matcherna på ett bra sätt!

Ett annat roligt exempel var för ett kort tag sedan när vi mötte ett Smålandslag med nya domare som inte kände till oss. Det blev ”bra” för oss. En av domarna berättade för mig hur personen i sekretariatet ville förstöra för alla andra, vilket innebar att domaren uppenbarligen inte gillade honom. Jag är övertygad om att vi fick med oss ett par gratisutvisningar på grund av honom.
Men jag vågar inte tänka på hur många vi får emot oss av domare som känner till oss!

Jag är medveten om att denna text kan vara svårtolkad, men det är mina tankar också. Vad kan man göra för att påverka allt detta så att det blir bättre bedömningar? Hur fungerar kontrollen av domare? Hur många chanser får man? Ett par dåliga insatser kan innebära att ett helt lag får ligga i samma löparspår och förbereda sig för samma serie ett år till – och åren tickar på.

Hoppas inte att jag har förlorat en ”sten, sax, påse” mot de berörda domarparen i och med denna text. Jag syftar definitivt inte enbart på er. Det gäller många. Men frågan om hur tillsättning av domare, hur många chanser ”man förtjänar” och så vidare bör diskuteras på berörda förbund.

Spelaren jag pratar med funderar på att sluta för att han lägger ner så mycket tid på innebandy och att lyckas med sin idrott, men känner att domarna avgör så mycket att det inte känns lönt. Det är med andra ord inte riktigt upp till ens egen insats.

Vi vill inte slita ut oss x antal gånger i veckan för att åka dit på en sketen påse, när de andra har en sax i handen!

Sen krönikan påbörjades har vi åkt på ännu en förlust – mot Munka-Ljungby! Bästa laget på banan i den matchen var de två herrarna i gult!