Opinion

Vad är det som händer?

ANNONS

Om du tycker att det svenska VM silvret i Hartwall Arena i helgen var en godkänd insats och att idrott handlar om att ”ibland vinner du, ibland förlorar du; sånt...

Om du tycker att det svenska VM silvret i Hartwall Arena i helgen var en godkänd insats och att idrott handlar om att ”ibland vinner du, ibland förlorar du; sånt är livet”, så ska du sluta läsa nu.

Om du tycker att lösningen för att åter bli världsledande i innebandy handlar om att sparka förbundskapten och matchcoach, så ska du sluta läsa nu.

Och om du tycker att det sett annorlunda ut i den skrikande grytan i Helsingfors om några andra svenska spelare varit där, så ska du sluta läsa nu.

Om du däremot är intresserad av att bidra och delta i debatten om vem som tar ansvar för elitutvecklingen i svensk innebandy, då är du välkommen att hänga med.

Sverige har tidigare dominerat innebandysporten. Överlägsenheten var så stark att åsikter som ”det är bra om någon annan vinner” fått legitimitet.

I samband med VM-finalen i Helsingfors hördes företrädare för svensk innebandy säga att ”det viktigaste är att det blir en bra match”.

Drivkraften i all utveckling ligger i att bli bäst. Drivkraften i att skapa en vinnarmentalitet ligger i att, när du är bäst, hela tiden, målmedvetet och fokuserat arbeta för att bli bättre.

Grunden för ett fungerande landslag är en fungerande elitverksamhet.

Snälla, berätta för mig vem som leder elitutvecklingen i Sverige idag? Förbundet? Serieföreningen? Elitlagen?

Vi har en obegriplig rörig situation mellan förbund och serieförening. När VM spelas i Helsingfors finns inget avtal mellan parterna. En, som det tycks, lamslagen passivitet förhindrar alla tänkbara möjligheter att bygga en stark plattform för utveckling.

Innebandysporten är, i jämförelse med fotboll och ishockey, en marginalidrott. Vi har inte utrymme för pubertalt tjafs i beslutande rum. Svenska Spel puttar in några miljoner per år. Det är den sponsring vi pratar om. De pengarna ska fördelas mellan fyra landslag (dam, herr, pojk och flick), elitserien för damer och superligan för herrar. Så ska TV 4 också vara med och få täckning för en del av sina kostnader för TV-produktionerna. (En kvarleva från 2007 års totala utförsäljning av innebandysportens alla kommersiella rättigheter till TV 4).

Hur kan en marginaliserad liten idrott bränna ideella krafter och resurser på att tjafsa internt om detta. I månader. Eller till och med i flera år…?

Vem tar ansvar för elitinnebandyns utveckling? Vem skapar förutsättningar för landslagets verksamhet? Vem förhandlar för innebandyns bästa, och visar resultat och utveckling.

Inte någon.

Den person som har till uppgift att leda hela innebandyrörelsen är förbundsordförande Lars-Gunnar Tjärnquist, en trevlig och pragmatisk person. Han skriver på SIBF:s hemsida någon timme efter förlusten att ”förbundet har utvecklat modeller för utvärdering av VM”. Det lugnar mig inte på något sätt.

Det här är riktat till dig, L-G:

Jag vill se en debatt som tar ansvar. Bjud in till möte med de som är fotfolket i den ideella elitverksamhet vi bedriver idag. Gränsöverskridande mellan SIBF, distrikt och elitklubbar.

I Finland jobbar elit och förbund sida vid sida i ett gemensamt marknadsbolag. Där har du grund för ett idégivande möte, långt ifrån trötta utvärderingsprocesser. Kanske borde vi göra som i Finland: Samarbeta.

L-G: Sträck ut din hand, jag tar i alla fall emot den.

Heja Sverige!
Den här artikeln handlar om: