Opinion

Skolvärldsmästare 2009 men duger inte 2010

ANNONS

Kopparlundsgymnasiets flickor spelade hem guldmedaljer under senaste skol-VM i Slovakien 2009 men som Nationellt godkänt gymnasium anses skolan inte duga till drygt ett år senare. Det uttalade syftet med Nationella...

Kopparlundsgymnasiets flickor spelade hem guldmedaljer under senaste skol-VM i Slovakien 2009 men som Nationellt godkänt gymnasium anses skolan inte duga till drygt ett år senare.

Det uttalade syftet med Nationella idrottsutbildningar (NIU) är att stödja en kombination av elitförberedande idrottssatsning och gymnasieutbildning. För att bli godkänd har svensk idrott beslutat om ett antal gemensamma kriterier och utöver dessa har Svenska innebandyförbundet lagt till några innebandyspecifika. Efter ansökningsförfarande samt SIBFs handläggning finns det ett antal skolor som anses uppfylla kraven, mycket väl dessutom, men som ändå inte fått en certifiering.

Bland dessa finns gymnasieskolor som under en rad av år varit erkänt duktiga på att utbilda talanger. Några exempel är de rekommenderade gymnasierna S:t Mikaelsskolan i Dalarna, Mullsjögymnasiet i Västergötland och Kopparlundsgymnasiet i Västmanland. Dessa skolor har under flera år uppfyllt målsättningen, det vill säga utbildat elever som gått till juniorlandslagen och elitspel.

Vid Kopparlundsgymnasiet studerar i dagläget flera spelare som är aktuella för European Floorball Tour om någon vecka och fler elever har tagit klivet till nationell elit. Skolan hade också fd och nuvarande elever på planen under den senaste SM-finalen i Globen. Hur många av Svenska Innebandyförbundets nyligen certifierade idrottsutbildningar kan visa upp en sådan kvalitetsnivå?

Skolorna har inte endast fostrat och utbildat spelare utan även som rekommenderade gymnasier anställt instruktörer som arbetat med talangutveckling inom många år, tränat SSL-lag och landslag förutom att de som ledare genomgått innebandyns högsta tränarutbildning.

Att ha satsat på internationellt innebandyutbyte har inte heller setts som en merit. Tvärt om var utbyte ett område som SIBF inte alls var intresserad i Kopparlundsgymnasiet ansökan. Ta bort dessa delar och minska ansökans omfång var svaret skolan fick eftersom internationella dimensioner inte efterfrågades.

Att en skola så som Kopparlundsgymnasiet i Västerås dessutom inom ledningen har personer som gått Innebandyförbundets utbildningar, varit distriktlagskapten under flera omgångar samt haft kommunansvar för riksidrottsgymnasier inom såväl fotboll som ishockey har inte heller betraktats som viktiga kvalitetsparametrar.

Att de nämnda gymnasierna i konkreta resultat kunnat visa att verksamheten är Mycket Väl Godkänd för att låna en liknelse från skolvärlden har alltså inte varit tillräckligt. Detta samtidigt som det runt om i landet firas och äts ”NIU-tårtor” på skolor som för endast ett par år sedan kom på att innebandy, det vore nog bra att ha som profil.
SIBF har i dagläget godkänt ett 20-tal skolor även om det från förbundet nämns att man i en framtid kan se ett 30-tal skolor när systemet är fullt utbyggt. Efter slutförandet av denna första ansökningsomgång har SIBF gått ut med att man avser att samla de erfarenheter, synpunkter och reaktioner som inkommit såväl internt som från övriga berörda intressenter. Det är bra eftersom det mullrar rejält inom delar av innebandyrörelsen kring certifieringen.

Min förhoppning är att förbundet redan under vintern 2010/11 gör en grundlig analys samt översyn. Den fortsatta bedömningen bör bygga på reell kvalitet snare än på lösa regionalpolitiska överväganden. Just nu finns en uppenbar risk att synnerligen väl fungerande gymnasier tvingas lägga ned sin elitinriktning, säga upp kompetent personal eller möjligen rikta in verksamheten mot motionsbetonad verksamhet.

Det är inte heller nödvändigt att vänta ett par år på att göra rätt.
Den här artikeln handlar om: