Opinion

Innebandyn gräver sin egna grav!

ANNONS

Förbundsstyrelsen har i dagarna utsett 22 stycken gymnasier runt om i Sverige till s.k. NIU, Nationell Idrottsutbildning. Det innebär att 308 elever om året kommer att ges chansen att kombinera...

Förbundsstyrelsen har i dagarna utsett 22 stycken gymnasier runt om i Sverige till s.k. NIU, Nationell Idrottsutbildning. Det innebär att 308 elever om året kommer att ges chansen att kombinera studier med spel och träning på elitnivå.

Det ska vara ungefär lika många pojkar som flickor på respektive ort. Ca 154 pojkar och flickor ska vara Sveriges framtid inom innebandyn. Är det inte alldeles för få? Handbollen har valt att lägga ut 630 platser fördelat på 335 pojkar och 295 flickor på 41 gymnasier. Ishockeyn har valt att satsa på 33 gymnasier och 462 platser för pojkar och 4 gymnasier med 56 platser för flickor.

Innebandyn har enligt en rapport från RF ca 73000 aktiva inom åldrarna 13-20 år medan motsvarande siffror för handboll och ishockey är 32000 respektive 36000. Hur kan innebandyförbundet då erbjuda hälften så många platser som dessa idrotter? Hur går tankebanorna? Meningen måste väl vara att ge så många som möjligt chansen till kvalificerad träning. Det finns inga begränsningar från skolverket på hur många NIU det får finnas utan det är upp till varje specialidrottsförbund bestämma denna siffra. Hur SIBF tänkt har jag inte en aning om? Kanske är det så att handbollen och ishockeyn har insett faran och agerat med kraft?

Endast gymnasieskolor med NIU-certifiering får från och med höstterminen 2011 bedriva ämnet specialidrott. Idag finns det ca 33000 elever som kan läsa ämnet specialidrott. Motsvarande siffra för nästa läsår skulle bli ca 5500. Skolorna har en möjlighet att erbjuda en fördjupning i ämnet idrott och hälsa som heter specialisering 1 och 2. Eleverna skulle då kunna läsa 200 poäng på tre år vilket skulle motsvara ett träningspass i veckan. Jag tror inte att alla insett faran med detta. Vad händer med idrotten i Sverige? All idrott blir ju drabbad. Jag tror att skolverkets syfte från början har varit att få bort alla suspekta, lokala varianter och s.k. hemortsalternativ där tränaren i ortens lag sätter betyg. Rätt tänkt men det har blivit helt fel. Jag tror att handbollen och ishockeyn har insett det och jag vet att det även pågår en debatt inom fotbollen. Det ryktas också att RF jobbar hårt för att få skolverket att ändra på detta men vi vet ju alla hur långsamt byråkratins kvarnar maler. Hur går tankarna på SIBF?

Det fanns 57 gymnasier som ansökte om certifiering och av dessa så uppfyllde 39st. kraven. 20 av dessa blev godkända i ett första skede och efter någon vecka godkändes ytterligare två på grund av att man ville ha fler gymnasier i Stockholm eftersom det finns så många utövare i regionen. Det finns alltså 4 godkända NIU-gymnasier i Stockholm. I Göteborg som ju är Sveriges näst största stad har man inget gymnasium med NIU. Det ligger ett i Mölnlycke, Härryda kommun, 1,5 mil utanför och det kanske man får räkna in men borde det inte ha funnits fler sett till antalet utövare i regionen?

Svenska innebandyförbundet hänvisar också till att det geografiska läget spelar roll när man valt NIU. Är det inte bättre att ge NIU till de orter där innebandyn finns och är stor? Handbollsförbundet har som ett exempel certifierat tre skolor i Halmstad. SIBF har istället valt att inte ge NIU till små orter där innebandyn är stark såsom t. ex Mora och Mullsjö. Det känns också mycket märkligt när förbundet väljer t ex Borås före Mullsjö. Visst, jag är färgad eftersom jag i 10 år jobbat på Mullsjögymnasiet som instruktör men ändå? Finns det något gymnasium med innebandyinrikting som producerat fler SSL-spelare än Mullsjögymnasiet? Tror faktiskt inte det. Rätta mig gärna om jag har fel! I Hide-a-lite Mullsjö AIS trupp i SSL finns idag 15 spelare som studerar eller har studerat på Mullsjögymnasiet. Skolan har också vunnit Skol-VM de två gånger som det hittills har spelats och skol-SM så sent som förra året. Det borde väl vara kvitto nog på att skolan ska ha en NIU-certifiering? Skolan uppfyller givetvis alla kriterier. Jag vill också poängtera att jag inte missunnar Borås sin certifiering utan att jag tycker att alla som uppfyller kraven ska ges möjlighet at bedriva NIU. Det finns inga begränsningar från skolverket på hur många NIU det får finnas utan det är SIBF som har tagit fram denna siffra. Hur har jag inte en aning om?

Mullsjögymnasiet är en liten skola med små grupper vilket ger elever som går där stor möjlighet till nära kontakt med sina lärare. Alla elever blir uppmärksammade och får sina behov tillgodosedda. Kombinationen med små grupper, lugn miljö och innebandy på schemat har för skolan varit ett vinnande koncept. Elever från hela landet har sökt till oss för att vi sett till deras behov. Det är inte alla elever som klarar av att gå på en skola med 1500 elever och 30-grupper i alla ämnen. Många behöver extra stöd och små grupper för att kunna ta sig igenom gymnasiet. Många föräldrar tycker också att ”lilla” Mullsjö är en perfekt ort för deras ungdomar att flytta till i kontrast till storstäderna. Här kan de koncentrera sig på innebandy och studier och slippa storstadslivets alla lockelser. Det är en stor trygghet för föräldrarna.

För regionen kring Jönköping betyder detta att Sandagymnasiet kan ta in 7 pojkar och 7 flickor varje år. Sandagymnasiet har en väldigt bra verksamhet och de är väl värda sin certifiering. Frågan är bara hur klubbarna i regionen ska få utbildade spelare med den skolning som krävs för spel på elitnivå? Jönköpingsregionen är ett mycket starkt innebandyfäste med Hide-a-lite Mullsjö AIS i SSL, JIK och Fagerhult Habo IB i allsvenskan, Barnarps IF, Skillingaryds IK och Östra SK i div 1 samt Huskvarna och Hovslätt i div 2. Lägg därtill JIK och Östra SK i div 1damer. Hur skall dessa föreningar kunna försörjas med endast 7 platser/spelare per år? Är detta rimligt? Visst kommer det fram spelare som inte gått på innebandygymnasier men steget till elit blir i de allra flesta fall mindre om du gått på ett innebandygymnasium. Jämför detta med andra orter som fått certifiering t ex Hagfors, Halmstad, Borås, Olofström så blir förvåningen ännu större. Enligt mig borde det finnas minst tre NIU i Jönköpingsregionen med tanke på hur stor innebandyn ändå är här. Nu finns det ett.

Jag läste SIBF:s klargörande om hur man gått tillväga när man tilldelat certifieringar. Valbara utbildningsprogram för eleven är en viktig punkt i detta förfarande. Jag har pratat med fler gymnasier som fallit tillkorta eftersom andra skolor på samma ort haft fler utbildningsprogram. På hur många av de skolor som tilldelats NIU kan eleverna välja fritt mellan utbildningsprogram? Det kanske kommer att ändras till nästa termin men i dagsläget är det i alla fall inte möjligt på många skolor och det kommer det heller aldrig att bli. Det är helt enkelt inte schematekniskt möjligt. Att skolor har många utbildningsprogram är alltså inte samma sak som att NIU elever kan välja fritt. Denna information finns att tillgå på de flesta skolors hemsidor

Jag kan inte förstå hur SIBF har tänkt i sin certifiering av NIU och det känns som att innebandyn gräver sin egen grav. Varför skulle innebandyn som har i stort sett dubbelt så många utövare än både handboll och ishockey endast ha hälften så många NIU? Vill vi inte få fram nya talanger? Det är ju självklart att ett större urval ger större möjligheter att hitta dem. Talangerna blommar ut vid olika tidpunkter och det är inte lätt att vid 15-års ålder peka ut vilka av eleverna som i framtiden är en potentiell SSL- eller elitseriespelare.

Risken är ju också stor att de väljer en annan sport som har fler NIU-platser alternativt finns på orten. Är det så vi vill att framtiden ska se ut? I senaste VM för herrar petades vi ner från tronen och i och med detta beslut känns det som att vi tagit ytterligare ett steg bakåt. SIBF: gör nu det enda rätta och certifiera fler gymnasier och rädda svensk innebandys framtid! Gör om – gör rätt!
Den här artikeln handlar om: