Ingen ska påstå att det är lätt att vara domare

Jag har dömt innebandy i 16 år – mer än halva livet. Att jag ville bli domare tror jag var en kombination av att det var bra pengar för en...

Jag har dömt innebandy i 16 år – mer än halva livet. Att jag ville bli domare tror jag var en kombination av att det var bra pengar för en ung kille. Och att jag ville testa om jag kunde göra det bättre än de domare jag själv, match efter match, hade högljudda åsikter om.

I början agerade jag helt fel. Jag menar, jag var 15 år, och skulle döma fullvuxna karlar. Jag hade inte självförtroendet och den verbala förmågan utan gömde mig bakom att vifta med det röda kortet. Jag hade inte en chans att vinna de verbala matcherna eller det psykologiska spelet mellan domare och spelare. Pipan och kortet var mina enda vapen. Det gäller att försöka lösa det på andra sätt. Jag tycker det är ett nederlag för en domare att behöva döma utvisningar för snack och protester.

Ingen ska påstå att det är lätt döma. Det är en stor utmaning. Du har 40 till 50 spelare och ledare att hålla reda på och det är situationer hela tiden. En domare ska verkligen ha klart för sig att han är ett verktyg. Det gäller att aldrig tro att något som sker på planen är personligt mot domaren. Att spelare slänger ur sig saker som att domaren är dålig eller har dömt fel – det är inte alls konstigt. Trots det tror jag att ett sårat domarego är en av de vanligaste orsakerna till en utvisning för protest. Missförstå mig rätt, självklart finns det tillfällen då inget annat än en välriktad högerhand i skyn är lösningen – men vägen dit ska vara lång.

Domare ifrågasätts alldeles för sällan. Visst, i stridens hetta sker det i parti och minut. Men det är sällan de ställs tills svars efter mindre lyckade insatser. Däremot är det lätt för en domare att skicka in en anmälan mot en spelare som är missnöjd och som säger några mindre väl valda ord. Jag har aldrig hört talas om en domare som stängts av inom innebandyn men vi alla har sett upprörande fel som de gjort. Jag tror att många tänker på domarna som något åt hållet ”rättvisans män”, som domaren i en domstol. Skillnaden är bara att det i rättväsendet krävs enorm utbildning och kvalifikation. Medan du kan bli innebandydomare ganska lätt, det krävs inte mycket. En utbildningsdag och det är klart att bege sig ut på plan. Och alla är nog, därefter, inte så kvalificerande som vi önskar...

Domaren måste våga ta beslut men ändå inte synas. Viktiga ord som integritet, ödmjukhet, självförtroende, lyhördhet, tålamod och social kompetens ska kombineras med grundläggande färdigheter som spelkänsla, regelkunskap och sunt förnuft. Regler och känsla kan du lära dig under åren som domare men saknar man några av dessa viktiga personliga färdigheter blir det tuffare.

Jag ska erkänna att jag som domare inte haft björnkoll på regelboken under åren. Det har hänt saker när jag blandat ihop alla möjliga lustiga fel. För det mesta har det ändå alltid löst sig. Ett typexempel på när det inte gjorde det var när jag dömde en match i Stockholmsfyran. Målvakten fick en femma. Han sattes på botbänken men bredvid glömde vi att sätta en utespelare. Spelarna märkte att något inte stämde och började ifrågasätta, det blev rörigt – men jag och min kollega struntade i det. Att målvakten skulle sitta ensam på bänken kändes som en bra idé. När utvisningen sen var över och det var dags att kasta in den femte spelaren igen blev det problem. Den enda som satt i utvisningsbåset var ju målvakten…

Förutom skammen hade jag mer än gärna tagit en avstängning för vårt larviga misstag som kunde ha blivit kostbart för ena laget. Riktigt så stora misstag sker inte på elitnivå men det är inte långt därifrån.
Framför allt ska det inte gå ut över spelarna på planen när en domare har en dålig dag.

På juniornivå handlar det som domare att utbilda spelare. Att förklara allt och att ha överseende. Och det är ju faktiskt så – de bästa är de som inte bara är domare utan mest matchledare. En bra sådan är den som klarar av att hantera alla spelare och ledare som med sina säregna drag ska springa runt i 60 minuter och stångas. Dags att inse att många spelare, uppe i match-situationer med adrenalinet i kroppen, har en juniornivå i skallen...