Innebandyn som drivkraft: "Allt vänds upp och ner"

Beskedet kom mitt i livet ”du har en hjärntumör”, Klas Pettersson berättar för Innebandymagazinet.se om det som håller honom uppe, ljusglimtarna stavas familjen och innebandyn. I tisdags satt han som speaker i slutspelsmatchen i Fyrishov, det är bland annat där han hämtar kraft.

Klas Pettersson arbetar som informatör på Svenska Innebandyförbundet, det har han gjort sedan 2001, innan dess var han kanslichef på Upplands Innebandyförbund. Livet har allt sedan -87 handlat rätt mycket om innebandy. I slutet av november 2010 förändrades livet, inget var länge självklart. Han hade nyligen funnits med under EFT i Finland och laddade vid aktuell tidpunkt för herrarnas VM.

Klas hade haft huvudvärk och varit ofokuserad under ett par veckor, han sökte till akuten där man pratade om spänningshuvudvärk.
- Dagen efter gick jag dit igen, då blev det röntgen och jag fick veta att jag hade en hjärntumör, det är ett av de tyngsta besked en människa kan få, berättar Klas Pettersson och fortsätter:

- Det snurrade bara runt, ena dagen levde jag som vanligt sedan vänds allt upp och ner. Många säger att man omvärderar saker och det är inte bara en klyscha. Man värdesätter små saker i vardagen på ett helt nytt sätt.

Vad läkarna sa och vad som hände sedan beskedet om tumören kom har Klas ingen klar bild över.
- Mycket kommer jag inte ihåg, jag minns inte alla steg men det blev ganska snabbt operation, det tog bara en vecka, det gick väldigt snabbt.

Att du fick så snabb hjälp, vad säger det om tumören?
- Jag vet inte hur det fungerar för andra, jag har ingen aning om det var för att jag är ung eller om det skulle gå snabbt av andra skäl. Det var en rätt komplicerad operation, men jag hann aldrig bli orolig. Det fanns inget annat alternativ än operation, sedan var jag ju nedsövd och i händerna på skickliga kirurger.

- Det är väl ett sådant läge då anhöriga är mer oroliga än en själv.

Klas var 38 år då läkarna konstaterade sjukdomen. Han befann sig mitt i livet med tre relativt små barn. Familjen blev en kraftkälla.
- Jag har fått massor av styrka av min familj, min fantastiska fru och mina tre underbara döttrar. De har betytt mycket, säger Klas och det märks att han menar vartenda ord.

Under intervjun pratar han otvunget om sjukdomen, om medicinering, biverkningar men också känslor. Allra mest berörd blir Klas då han pratar om människor som visat omtanke på olika sätt.
- Jag tror att för vissa är det jobbigare än vad jag tycker att det är, att prata om det alltså. De kanske tror att jag inte vill prata, cancer är ju ett vidrigt ord, men jag har inga problem att prata om vad sjukdomen innebär för mig.

- Jag har en arbetsgivare som är otroligt mån om mig, det finns en hel del andra personer som ger mig kraft. Innebandyn är som en familj på flera sätt, det har kommit stöd från oväntat håll.

Operationen i december 2010 gick bra, sedan följde en tid av strålning och cellgift.
- Jag blev bättre och bättre. Under hösten jobbade jag heltid, det mesta återgick till vardagen.

Klas hann bland annat jobba med jubileumsboken, ett projekt som hållit på i 4-5 år där han författat den del som handlar om innebandyn från -94 och framåt. Under dam-VM såg vi honom som reporter men strax efter årsskiftet kom ett bakslag, man hade märkt ny aktivitet i en tumör, det blev mer cellgift, nya symtom som nu medicineras. Klas är sjukskriven på heltid och en sak han upplever jobbig är att han för tillfället måste avstå från bilkörning.
- Jag får inte köra bil på ett år, det är ett stort handikapp i en trebarnsfamilj kan jag säga, med alla hämtningar och lämningar.

Just nu är läget ovisst gällande vad som ska hända medicinskt och när det ska ske.
- Det är frustrerande att gå hemma och vänta på att behandlingen ska återupptas. Men jag tycker trots allt att dagarna går fort, jag pular med en del innebandystatistik, det kommer att märkas på innebandy.se den närmaste månaden hoppas jag… berättar Pettersson som inte vill lova för mycket.

Hur ser du på det där med statistik? Du har ju samlat på dig en del under åren.
- Det är nog passion, en del av min kärlek till innebandyn. I det här fallet är det en kartläggning av högsta serien genom tiderna.

- Det har betytt mycket att ha statistiken att pula med, det ger dagarna mening men det är bara på frivillig basis. När jag började med det var det inget formellt uppdrag jag fått av förbundet, utan mer för att jag tyckte att det saknades. Toppinnebandyn förtjänar mer och bättre statistik, det hjälper bland annat till att bygga upp stories och gör sporten mer attraktiv för media.

Det finns ytterligare en innebandysysselsättning som håller Klas uppe. Vi hittar honom ofta i ”seket” på regerande svenska mästarnas hemmamatcher.
- Ja, jag har varit speaker i 20 år, hos Storvreta sedan de gick upp i elitserien 2001. Innan jag blev sjuk hade jag missat 3-4 matcher, nu har det blivit lite fler jag missat förstås. Nu biter jag ihop lite extra till slutspelet kanske.

Toppar du formen lagom till playoff?
- Ja, så kan det kanske vara skrattar Klas, det är en mental kick med slutspel. Formen är lite olika dag för dag men jag har haft tur och jag har mått skapligt de dagar det har varit slutspelsmatch i Fyrishov. Kanske jag omedvetet siktar in mig på ljusglimtarna i vardagen.

Det är ”en dag i taget” som gäller för en av innebandyns stora eldsjälar.
- Jag älskar mitt jobb och vill tillbaka så snart som möjligt, samtidigt ska jag inte stressa, jag får helt enkelt se. Det är ingen som kan svara på när jag är tillbaka, allra minst jag själv.

Klas gör ingen hemlighet av att det är en allvarlig situation med en elakartad tumör.
- Men jag får bra signaler av min läkare, jag tar till mig det. Dessutom får jag kraft av familjen och innebandyn, avslutar han.