Japanska glädjetårarna - något man sent kommer glömma.
Foto: Per Wiklund
Landslaget

Maggets bästa VM-minnen: Henrik

ANNONS

Innebandymagazinet var på plats under hela VM från öppningsceremonin till finalgolvet i Scandinavium skalades bort och städades undan. Maggets Henrik Jansson har här samlat sina fem bästa VM-minnen.

Henke Stenbergs avgörande
Starka flashbacks till SM-finalavgörandet 2011 när han stänkte in den sista straffen mot Warberg - exakt samma målgest blev det den här gången och snacka om att den här killen har förmågan att agera hjälte i de allra viktigaste matcherna. Vissa menar att det var massor av flyt inblandat i den "vispningen" som resulterade i mål, men jag vill hävda att det är precis sådana mål som Stenberg brukar göra och att han vet exakt vad han gör i det läget. Stor eloge till Henke som växte under turneringen.

Japans glädjetårar
När de asiatiska lagen först möttes i gruppspelet resulterade det i Sydkoreas första VM-seger någonsin. Men när det sedan var dags för att göra upp om 15-platsen, där lagen återigen möttes, fick Japan en skön revansch. Och vilka scener som utspelades efteråt. Visst blev man tagen av Sveriges guldlycka efter VM-finalen, men det var nästan ingenting i jämförelse med de japanska glädjetårarna. Att få spela innebandy på svensk mark var stort nog i sig, men att få vinna sista matchen var något alldeles extra.


Mike Trolle Wede
VM:s största publikfavorit utan tvekan. Inte bara genom hans otroligt höga lägstanivå som han höll i match efter match, vilket betygssnittet 3,60 vittnar om, utan även för hans härliga sätt att bjuda på sig själv och spexa för åskådarna. Hela det danska laget var ett av turneringens stora utropstecken och säkert hade man kunnat ta sig till kvartsfinal även utan Trolle, då andramålvakten Anders Kjaer också dominerade när han kom in och var den enda utöver Patrik Åman som kammade hem en femma i betyg.

Pressmatchen
När lagen delades upp i Sverige mot världen stod det ganska snabbt klart att prestigen, som alltid, var väldigt (väldigt) stor. Och vilken match det sedan blev. Själva spelet behöver vi kanske inte lyfta till skyarna, men dramatiken! Sverige skaffade sig en ganska stabil ledning till en början men "världslaget" vände med tre mål på tre minuter i sista perioden och hade övertaget. Målvakten skickades ut och svenskarna toppade upp laget till max, och fick in en väldigt sen kvittering. Undertecknad var sedan millimeter från att avgöra med knappa sekunden kvar, men stod för en horribel miss som än idag är svår att smälta. Som tur var blev det en seger på straffar!


Finlands monstertaktik
Svenskarna kändes väldigt tagna på sängen i gruppspelsmatchen när finnarna ställde upp med ett väldigt tufft och fysiskt spel. Aggressiviteten mot skyttarna gjorde att Sverige inte fick till många farliga lägen överhuvudtaget i inledningen av matchen. Att man sedan valde (eller inte vågade/orkade?) upprätthålla samma intensitet i tredje perioden, och i finalen, blev väldigt kostsamt. Men faktum kvarstår, Sverige var skakade och det finska spelet imponerade stort.
Den här artikeln handlar om: