Krönika: Mästarnas mästare heter IKSU och Falun

Magnus Fredriksson, Innebandymagazinets grundare och chefredaktör/redaktör 1997-2017, skriver en krönika efter SM-finalerna.

IKSU vann superligan överlägsen och var även helt överlägsna i SM-finalen 2017. 10 000 åskådare fick se mästarlaget från 2015 KAIS Mora utan skuggan av en chans i tredje perioden. Underläge med 1-3 men Moras världsstjärnor hade inte kraften att ens skapa något som liknade en slutforcering. IKSU gjorde finalen till något som liknar trygga rundan till föreningens femte SM-guld i den nionde SM-finalen sedan 2005.
IBF Falun har de där klassiska superstjärnorna precis som Lockerud, Haninge, Warberg och Storvreta haft under sina storhetstider.

Superstjärnorna som Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström är alltid att lita på men nyckeln till att bli svenska mästare för Falun och de tidigare supererorna på 1990 och 2000-talet har varit hur de i andra femmorna har hittat sin roll perfekt och gjort laget till ett mästarlag.
Minns hur alla pratade om GÖK-kedjan i Haninge (SM-guld 1999-2001) med Johannes Gustafsson, Michael Östlund och Jonathan Kronstrand men det var killarna som inte får alla rubriker som Daniel Nohrstedt, Mats Nässelqvist, Niklas Johansson, Henrik Talme, Robert Linder och Mats Egnell.

I SM-finalen 2017 hette spelarna bakom Alexander Galante Carlström och Rasmus Enström framförallt Emil Johansson och Johan Rehn som var helt fantastiska när Falun vände 0-2 till seger med 5-4. I finalen var även spelare som Omar Aldeeb, Simon Berg, Jonas Adriansson (två mål) och Alexander Halldén i högst grad delaktig i guld nummer fyra och som gjorde skillnaden på ett SM-silver eller nytt SM-guld.

Hade SM-finalen inte haft något avbrott efter 20 minuter hade Växjö IBK vunnit SM-guld. Kanske fick smålänningarna guldfrossa i den första periodpausen? Spelövertaget var chockerande stort efter de första 20 minuterna i Globen. Falun är sådär äckligt bra när alla killar fungerar.
Thomas Brottman har nu vunnit fem SM-guld som tränare. Han är en ledare formad i Balrog och byggt upp sin vinnarmentalitet i förorten Botkyrka. Thomas Brottman är inte den där ”SIBF-drömmen” som tränare som aldrig någonsin kommer få det där fina förbundsuppdraget. Men han har det som krävs för att leda ett mästarlag. Han har förstått hur viktigt det är att spelarna är delaktiga ”planen” att vinn SM-guld. 46-åringen är även bekväm att vara en ledare där spelarna i Falun har en lika viktig roll som honom i det taktiska spelet.

Det är så ett mästarlag på herrsidan skapas. Med starka spelare som vill och kan vara drivande tillsammans med ledare som förstår hur du vinner. Lockerud, Haninge, Pixbo Wallenstam, Warberg och Storvreta har vunnit sina guld med denna formel bland annat.

Men herre gud vilken skillnad det är att jämföra dam och herrfinalen. Är det samma sport eller samma arrangemang vi var på? Damfinalen var segt oinspirerat på läktaren över 60 minuter medan herrfinalen har en sådan stämning som går att ta på. Två superklackar med drygt 2000 åskådare från Falun och Växjö är nödvändigt för att skapa ett tryck i Globen. SM-finalen 2017 får mig att minnas tillbaka på VM-matchen mellan Finland och Sverige i Scandinavium 2014. En sådan extrem fysisk match, framförallt i första perioden men egentligen över 60 minuter var det inte många fria meter på Globens plastmatta.

Det stör mig varje år hur taffligt allt sköts runt prisutdelningen när mästarna ska hyllas. Ingen tycks ha koll hur en buckla ska delas ut eller hur eller hur det säkerställs att det blir proffsiga segerbilder. Det är egentligen bara den gången när Warbergs dåvarande marknadschef Niclas Wilhelmsson 2008 tog saken i egna händer och styrde upp allt. Det var visserligen bättre än förra årets katastrof i Tele2 Arena men visst förtjänar mästarna mer än det här. Hela prisceremonin har mer att önska.

Det är synd att arrangemanget har växt i en riktning som gör det svårt att träffas och mötas i Globen. Finaldagen handlar om att mötas, inspireras, knyta gamla och nya kontakter starkare. När många sitter ”fångade” på en VIP-avdelning försvinner enligt mig en del av charmen med SM-finalen. De bästa skorna under dagen i Globen är såklart gympadojor som tar dig många varv i arenan. Men fy 17 var svårt det är att hitta. Vet inte hur många gånger jag fick fel.

Jag tyckte det var skitkul att testa de olika sponsorernas teknikbanor, att klämma och känna på nästa säsongs nyheter och surra med härligt stressade personer säljande innebandyprodukter. Jag pratade med min 8-årige son och han älskade Funzone och hade säkert kunnat stanna där i två dagar om han kunnat.

Det är så många intryck som ska summeras så direkt efter slutsignalen men jäklar vilken fest det blev tillslut. Det här får vi göra igen!


Krönikör: Magnus Fredriksson. Grundare av Innebandymagazinet har i närmare 30 år följt innebandy på första parkett som spelare, domare, ledare, kanslist, styrelsemedlem samt inte minst journalist över hela Sverige och internationellt.