Efter 12 år i Warbergs tjänst så lägger nu Joakim Andersson klubban på hyllan.
Foto: Per Wiklund

Trotjänaren slutar i WIC: ”Vill ge tillbaka”

ANNONS

2003 värvade Warberg Joakim Andersson från Borås IBF. Därefter har Jocke varit klubben trogen i 12 år. Men nu väljer WIC-legendaren att lägga klubban på hyllan.

Efter 12 år i Warberg väljer nu 30-årige Joakim Andersson att avsluta sin elitkarriär. En av de främsta anledningarna är tiden och familjen.
- Jag är ju inte svingammal så sätt men jag känner väl att dessa 12 år på elitnivå har satt sina spår. Sedan tänker man ju framförallt på familjen. Jag har två barn och en sambo som stöttat mig hela tiden, nu är det dags för mig att ge igen lite. Sedan lite egoistiskt så är det så att jag har spelat med ett Warberg som har varit med om mycket och vunnit mycket. Nu befinner sig klubben mer i en uppbyggnadsfas och då kände jag att det var rätt tid för mig att ta ett kliv åt sida, säger Joakim Andersson till Innebandymagazinet.se.

Att det skulle bli den sista säsongen var inget som var bestämt på förhand, men Joakims kontrakt med klubben gick ut och beslutet fanns i bakhuvudet.
- Det var inte spikat att jag skulle lägga av när säsongen drog igång. Men samtidigt så hade jag för fyra år sedan skrivit ett fyraårsavtal och tänkte väl att om det inte har hänt något markant om fyra år på den ekonomiska biten som gjorde att man kunde lägga mer tid på idrotten istället för att jobba vid sidan av så… Så man kom till ett vägskäl och 30 är en passande milstolpe i livet att göra något annat. Men kroppen är det inget fel på utan jag upplever mig som pigg och fräsch fortfarande.

12 säsonger i samma förening ger en ju lite kultstatus. Hur kommer det sig att du blivit kvar i Warberg alla dessa år? Fanns det inga erbjudanden?
- Jo det har funnits absolut. Men egentligen så var det ju så att de åtta första åren i klubben för mig var allting glamour egentligen. Vi vann det mesta vi ställde upp i, var ett gött gäng och jag har fått mig vänner för livet här. Det hade bara varit dumt att lämna. Sedan går tiden väldigt fort. De sista veckorna här på säsongen har jag nog ändå njutit mer än vad jag gjort sammanlagt året innan. Tyvärr, men det är en sådan grej som jag kommer ta med mig och säga till folk att de ska komma ihåg att njuta av det de gör.

Du har fått vinna en hel del med Warberg, men om du ska plocka fram ett favoritminne vad blir det då?
- Givetvis är SM-gulden något speciellt och unikt. Man krigar på tillsammans måndag till söndag stora delar om året och att då sedan få titulera sig som bäst är speciellt. Sedan minns man även självklart första brevbet man fick när man kom med i A-landslaget. Men jag tror ändå att SM-gulden smäller högst!

Kommer vi få se dig runtomkring innebandyplaner ändå även i fortsättningen på ett eller annat sätt?
- Glad supporter kommer jag definitivt bli. Sedan blir min grabb sex år här till sommaren och han har lirat i två säsonger nu. Så jag antar att jag kommer att börja med någon slags ”hjälpa-till-karriär” i hans lag. Men jag har även sagt det att den dag som jag lägger av ska jag se till att få en period utan en massa fasta tider. Det finns väldigt lite av den varan inom innebandyn.

Så du menar att det kommer bli skönt att ligga kvar i sängen en söndag istället för att sitta på en buss 100 mil upp till Umeå?
- Haha precis. Sedan, för två veckor sedan så hade vi ett möte i klubben efter att vi åkt ur. Då dök frågan ”när drar försäsongen igång”. Där och då satt jag bara och tänkte för mig själv, ”Det skiter väl jag i” , haha!