Jansson blir ny förbundskapten för Schweiz.
Foto: Per Wiklund

Jansson lämnar Pixbo: "För mig är det mitt lag"

ANNONS

Efter fyra år i Pixbo Wallenstam väljer lagets huvudtränare David Jansson att lämna göteborgarna för att bli förbundskapten i det schweiziska herrlandslaget.

- Det känns som en fantastisk rolig utmaning för mig som har varit huvudtränare i ett klubblag i sex år på raken. Det känns otroligt spännande att få jobba på ett annat sätt som jag tror kommer utveckla mig mycket, säger Jansson till Innebandymagazinet.se.

Hur gick tankegångarna i beslutsprocessen?
- För det första så funderade jag och min flickvän på banor om vi skulle påbörja det “riktiga” livet nu eller om vi ska ut på äventyr en sväng. Vi har inte gjort det till en hemlighet att Schweiz hade vart ett alternativ ganska länge nu. Det kändes som en perfekt timing att göra det nu. För mig är det en stor ära att en toppnation som Schweiz vill att jag ska träna deras lag. Vi får möjligheten att uppleva Europa en vända, och det alternativa med att jobba med landslagsuppgifter istället för den regelbundenhet som finns i att coacha i klubblag.

- Den andra stora grejen är att det finns mycket att göra inom schweizisk innebandy. Jag upplever att det finns många bra grundstenar med ett drivet innebandyförbund, en rotad innebandykärlek, starka fans och en kärna av innebandyspelare som är jäkligt bra. Men när jag tittade på dem i VM sist så tycker jag att se såg energilösa ut och utstrålade inte den positiva schweiziska patriotismen som man brukar se hos deras spelare. De såg försiktiga och otrygga ut. Jag tror att min stil med kombinationen mycket energi och taktiskt “know-how” ska vara någonting som ska kunna lyfta dem. Jag upplever att de har sladdat lite mer än vad de har behövt göra.

Hur bra kan ett schweizisk lag med energi då bli?
- Jag kan inte riktigt uttala mig om den nutida schweiziska innebandyn. När jag var där för fem år sedan så tyckte jag att engagemanget bland ungdomstränare, till exempel, är väldigt stort i Schweiz. De nöjer sig inte med att vara föräldra-tränare, utan de sätter sig in i sin sport och visar ofta ett stort engagemang. Däremot så upplever jag att det spelas väldigt mycket fem-mot-fem-innebandy i Sverige och folk skaffar sig en bättre innebandyryggmärg här i Sverige. Just innebandyryggmärg och vad man ska jobba med på att utveckla bra spelare är också en intressant sak med den här röda tråden.

- Det första steget blir att etablera hur Schweiz ska nå framgång. En viktig grej för mig generellt är att man har en oerhört hög intensitet när man spelar, både när man försvarar och anfaller. Jag vill hellre ha ett försvarslag som går bort sig tre, fyra gånger i en über-aggresivitet men som får hjälp av sina medspelare istället för att man står och väntar in motståndarna. Ett Schweiz med den mentaliteten tror jag har bättre chans att hävda sig i innebandy-toppen än ett Schweiz som lämnar lite för mycket initiativ till motståndarna har.

När är ni redo att utmana Sverige och Finland?
- Det är en jättebra fråga! Jag tror att jag kan svara på den bättre när jag fått lite grepp på hur starkt laget är i förhållande till när de har fått in mina idéer. Jag hoppas ju såklart att vi med input från mig och det vi ska kunna jobba med att Schweiz åtminstone ska kunna klassas som en riktig utmanare redan till nästa VM. Sedan tror jag inte att man ska se det som realistiskt att Schweiz ska slå Sverige redan nästa VM. En grej som betyder sjukt mycket för mig är att ge mitt lag chansen att vinna matcherna. Det har jag pratat mycket om med Pixbo-spelarna. Det jag menar med det är att jag ser mig själv som ett verktyg på vägen fram mot en potentiell vinst. Jag kommer coacha laget för att ge dem en chans att vinna alla matcher som de någonsin kommer spela.

Är det ett fulltidsjobb det rör sig om?
- Det är inte riktigt ett fulltidsjobb. Jag kommer jobba med landslaget, och även med utbildning. Vi ska sätta en identitet i schweizisk innebandy. Det var sånt jag pratade om mycket med Pixbo och det är jag väldigt stolt över. Om sex Pixbo-spelare hade varit silhuetter på innebandybanan tror jag att väldigt många hade sett att de var från just Pixbo. Man ser hur vi spelar, det finns ett genomtänkt rörelsemönster och en vilja hur man vill vinna matcherna. Jag tror att det är det som ska byggas i Schweiz: helt enkelt en identitet och kultur kring hur man spelar innebandy. Det har jag tyckt har saknats. Så jag ska delvis jobba med att coacha landslaget, och delvis jobba med att bygga en röd innebandytråd hur schweiziska landslag ska spela. Sedan ska jag hinna med och plugga lite idrottspsykologi på distans.

Hur känner du inför att det kommer ut precis inför slutspelet med Pixbo?
- Jag tror inte det finns några som helst problem med det. Folk är medvetna om hur det funkar och jag vill mycket hellre få ut det nu och vara ärlig, öppen och rak mot samtliga istället för att det skulle ha dröjt och fått vänta efter slutspelet med spekulationer och sånt. Spelarna fick reda på det idag och det är så klart en form av Pixbo-sorg i mig men mitt mål är att komma tillbaka till Pixbo. För oss tror jag timingen var väldigt bra och vi kan koncentrera oss på det vi vill göra i slutspelet!

Om du får vara klubben sportchef för en dag – vilken ersättare till dig väljer du?
- Det är något jag har funderat på litegrann. För mig kommer det vara en konstig känsla att veta att det kommer sitta någon annan längst till vänster i den fina, svarta lädersoffan i omklädningsrummet. Jag tänker mig att måste vara någon som har bra förmåga att lyssna, och samtidigt kunna komma med lite nya inputs själv. Varje år som jag har förlängt med Pixbo har jag vart noga med att jag försökt ta ett par kliv men samtidigt vara väldigt lyhörd över vad som behöver förändras. Det kan låta som två ytterligheter som möter varandra där. Men den kombinationen, att kunna bidra med något eget och samtidigt kunna vara öppen för vad som fungerar, är receptet för de där killarna. Allvarligt talat är det helt fantastiska spelare och människor i Pixbo. För mig är det mitt lag. Det känns vemodigt. Jag har uppskattat både den mest pubertala humorn till den mest Einstein-aktiga som någon har sagt under mina fyra år...