Krönika: 22 april - innebandyns nationaldag

Magnus Fredriksson, Innebandymagazinets grundare och chefredaktör/redaktör 1997-2017, skriver en krönika inför finalerna.

Äntligen, äntligen är dagen här. Innebandyns stora dag i Sverige. Vi som älskar innebandy firar tidig nationaldag redan den 22 april 2017, eller hur!

Jag är helt säker på att ungefär 40 herrspelare och lika många damspelare (och en hel del ledare) vaknar upp idag på hotellet i Stockholm med känsla av stolthet, förväntan och en hel del nervositet.
Det är bara att lyfta på kepsen till alla dessa lirare och gratulera dem till en fantastisk säsong såhär långt…

Att nå SM-finalen i Globen är få förunnat. En halv miljon svenskar lirar innebandy varje månad och drygt 120 000 tävlingsspelar i Svenska Innebandyförbundets regi.

Det är inte bara spelarna och ledarna i Globen som ska sträcka på sig. SM-finaldagen är hela innebandy-Sveriges dag. Det är den här dagen på året som ”VI” ska vara som allra stoltast över vår fantastiska idrott. Det är idag vi kan konstatera att ännu ett år har gått och innebandyn även denna säsong har tagit marknadsandelar ute i den stora världen. Visst, vi vill att det ska gå ännu fortare, men det rör på sig framåt vilket är det viktigaste.

Jag skrev ovan att det är få förunnat att uppleva EN (1) SM-final, men det finns såklart några undantag. Jag tänker på Faluns tränare Thomas Brottman som aktiv spelare gjorde fem SM-finaler (1993,1996, 1998, 2002 och 2004). Och nu som tränare har fem SM-finaler (2011, 2012, 2014, 2015 och 2017). Totalt tio gånger för ”Brolle” från Botkyrka.

Eller IKSU-spelaren Josefina Eiremo som spelar sin åttonde SM-final (2006-2008, 2010-2013, 2017). Och med tanke på att IKSU spelar sin nionde SM-final, KAIS Mora sin femte och Falun sin fjärde SM-final finns det fler som har finalrutin...

Tänk att få uppleva nerven som år 2002 mellan Pixbo Wallenstam och Balrog som gick till rekordlång sudden death och ändrade för alltid upplägget för övertid i SM-slutspelet. Eller den helt galna finalen 2004 mellan Balrog och AIK där 4-1 till Balrog blev till 4-5 i sista perioden innan Balrog vände tillbaka i slutsekunderna till 6-5. Jag minns även SM-finalen 2011 som Storvreta vann på straffar över Warberg där ”Bults” mål blev bortdömt och Henrik Stenberg fick sista ordet. Jag minns även 36-årige Hannes Öhmans matchvinnande mål 2012 för Storvreta extra mycket som visade att gammal är bäst.

I damfinalerna minns jag Birgitte Lersbryggens uppvisning på tidigt 2000-tal för Balrog. Rönnbys straffvinster 2007 och 2010 (mot IKSU) eller KAIS Moras efterlängtade SM-guld efter 30 år för två år sedan mot Rönnby. Och absolut Pixbo Wallenstams damseger förra säsongen, ett guld som Mölnlyckelaget målmedvetet kämpat för sedan slutet av 1980-talet.

Jag tycker att presskonferensen inför SM-finalen 2017 var den bästa hittills på 16 försök sedan 2002. Patrik Åman gjorde ett fläckfritt framträdande som expert och ledare för pressträffen och lyckades skapa en bra atmosfär för lagen att prata upp SM-finalerna.

Allt talar för att SM-finalerna 2017 kommer bli det bästa arrangemanget i historien. Upplägget i Globen med alla utställare på samma plats och rutinerade arrangörer säger mig att inget kan gå fel idag.

Två klubbar vill ta tillbaka tronen i svensk daminnebandy. Det är helt öppet!

Falun vill återuppta sin segersvit och Växjö har ett sådant där härligt läge att slå ur underläge. Även denna fajt är öppen trots att Falun är favorit till nytt SM-guld.

Det kommer bli en lång dag och förhoppningsvis natt med många härliga intryck och minnen för alltid. Jag sticker ut hakan och tror att vi kommer få uppleva minst 20 mål under de två matcherna. Det finns så många skickliga spelare i IKSU, KAIS Mora, Växjö och Falun.

Nu kör vi!


Krönikör: Magnus Fredriksson. Grundare av Innebandymagazinet har i närmare 30 år följt innebandy på första parkett som spelare, domare, ledare, kanslist, styrelsemedlem samt inte minst journalist över hela Sverige och internationellt.