Fotbollen tar efter innebandyn: ”Jättepositivt”

Härom veckan presenterade det svenska fotbollsförbundet att inga seriesegrare ska få koras för ungdomslag upp till 12 år, vilket gläder Emil Risberg.

Risberg, utvecklingschef på det svenska innebandyförbundet, är en av nyckelpersonerna bakom Svensk Innebandyns Utvecklingsmodell (SIU), en modell som påminner om fotbollens variant.
- Det är jättepositivt att de tar ett nationellt beslut i fotbollen nu. Jag vet att det finns många distrikt inom fotbollen som redan haft den typen av förhållningsregler.

Har ni, med eran modell, fungerat som inspiratörer för fotbollen?
- Det är en liten del i arbetet med att anpassa verksamheten till barnens villkor. Men jag kan tycka att det fått överdrivet stora proportioner i media – det blir väl så när det kommer till fotboll. I vårt fall försvann tabellerna för många år sedan, innan utvecklingsmodellen kom, så vi har levt med den verkligheten ganska länge. Den är en självklar del av verksamheten idag.

Var ni rentav först bland lagsporterna i Sverige med att ta bort tabeller?
- Ja, det tror jag. Utan att veta i detalj hur det ser ut i till exempel handbollen och basketen så vill jag nog påstå att vi inom innebandyn var först med att ta bort tabellerna för de yngre – i alla fall nationellt.

Hur tycker du att fotbollens modell påminner om innebandyns?
- Det finns likheter, som åldersindelningen med 6-9 och 9-12 år, och så vidare. Men den stora skillnaden är att i vår modell är elitidrottarna ingen huvudmålsättning, det är livslångt idrottande för alla som är det – oavsett idrott. I fotbollens modell så är fotbollsspelare huvudmålsättningen, och elitspelare i de flesta fallen. Livslång idrottande har man som en sidoväg inom fotbollen, medan vi har den för alla oavsett om du vill bli elitidrottare eller motionär. På det sättet finns en filosofisk skillnad.

Finns det något som innebandyn kan lära av fotbollens modell?
- Det som jag tycker är spännande i deras modell, och något som vi behöver bli ännu bättre på, är fokuset på själva lärandet. De har jättemånga bra saker i sin plan, som hur man ska lära ut fotboll pedagogiskt.

Kan det komma att bli förändringar kring SIU-modellen inom en snar framtid?
- Vi kommer titta på det under året eftersom det händer saker hela tiden. Exempelvis så kommer det nya forskningsstudier. Det mesta som kommer får vi bekräftat genom vår modell. Men det finns saker som vi kanske behöver kommunicera ut lite annorlunda. Saker vi ska trycka på istället för andra saker som vi trycker på idag. Det handlar om att få ut ett budskap.

- Det som vi kommer titta på i år är huruvida det har blivit någon förändring i licensutvecklingen, om det är fler som stannar kvar? Då kan man inte bara titta på hur många spelare vi hade förra året kontra mot i år. Man måste ju följa varje åldersgrupp för att se hur många som började från början, men också i relation till hur många barn som föddes det året. Vi vet att det kan skilja 25 procent i antalet födda barn från år till år. Rent statistiskt är det ett lite mer avancerat jobb än att bara titta på siffrorna förra året jämfört med i år.

- Sen tittar vi internt på ett forskningsprojekt gjort av Umeå Universitet, där forskare följer implementeringen. Dels via intervjuer med distrikten, hur det har gått, men också med intervjuer med ledare som gått våra utbildningar. På det sättet vill vi försöka få fram om det blivit någon förändring i tränings- och tävlingssammanhang utifrån ledarnas perspektiv. Gör vi något annorlunda idag, mot vad vi gjorde igår? Förhoppningsvis har vi något att redovisa vid slutet av verksamhetsåret.

Vilka andra förändringar kan komma att se som rör barn- och ungdomsinnebandyn?
- Det fotbollen gör nu är att ta ett nationellt beslut med tabellerna, vilket vi också har gjort. Däremot har vi kanske inte tagit ett nationellt beslut kring hur man spelar innebandy runt om i landet och i olika åldrar. Där har distrikten själva bestämt utifrån de riktlinjer som finns. Då kan det skilja sig hur det ser ut för en åttaåring i Skåne som spelar på liten plan på små mål, medan man spelar på stor plan och fem-mot-fem i ett annat distrikt. Där behöver vi bli bättre, kring själva lärandet i modellen. Vad är det bästa lärandet i en sådan situation? Vi behöver hitta en nationell diskussion hur det ska vara. Då gäller det så klart att vara säker på det.