Tomasik - Den mörka SM-finaldagen

Det finns stunder då man upplever idrotten som det viktigaste i livet. Att det är en kamp på liv och död, skillnaden mellan glädje och sorg. Sedan kan saker ske som gör att den inte är värd vatten. Milan Tomasik skulle den 13 april bli en glädjens och revanschens dag. Den slutade i ett totalt mörker och i en stor sorg.

När jag träffar Milan har det gått nio månader sedan SM-finalen i Malmö. Milan tar emot oss i sin lägenhet med kryckor i båda armarna efter att han nyligen genomgått en knäoperation på grund av den skada han ådrog sig i Czech Open under försäsongen och har så smått börjat kunna göra små övningar igen, även fast det inte kommer att bli något spel för den tjeckiske landslagsmannen den här säsongen.
– Det finns ett uttryck som lyder att om det är dåligt så blir det värre. Och i år har jag verkligen haft otur på alla plan, säger Milan till mig.
Otur är en snäll formulering om Milans år. Men det kanske är enklast att prata om tiden som varit på ett positivt sätt. En operation är kanske inte så mycket att grubbla över med tanke på vad som har varit. SM-finalen 2012/13 kommer för evigt vara sta